Vi har en social- och hälsovårdsreform, hur fortsätter samarbetet?



Sent igår kväll så blev det klart att man inom landets regering kommit överens om ramarna för hur social- och hälsovårdsreformen ska se ut. Processen har dock satt djupa spår i förtroendet mellan de tre regeringspartierna, och jag undrar ifall regeringen kan fungera inakt ännu i tre och ett halvt år i dess nuvarande form.

Sipilä, Soini och Stubb lyckades alltså att komma överens om en modell som de kan tänka sig. I länken i föregående mening kan ni läsa vad den går ut på, men kortfattat kan man säga att Centern fick sina områden medan Samlingspartiet får in privata aktörer på ett mera framträdande sätt, de jämställs med det offentliga. Sannfinländarna är antagligen nöjda över att inte behöva vara måltavla för all uppmärksamhet, och vad de egentligen vill med social- och hälsovården har hela tiden varit relativt oklart.

Detaljer kring modellen är för mig ännu oklara. Vad lagstiftningen om det fria vårdvalet kan innebära förtjänar ett eget inlägg i sig, men kort kan man konstatera att så länge de privata aktörer uppfyller alla på dem ställda krav, ger en högklassig vård till ett rimligt pris och inkomsterna beskattas i Finland så är allt väl. Problemet är att på sikt kan de privata aktörerna konkurrera ut den offentliga vården (läkare och annan vårdpersonal ser det som mera attraktivt att arbeta inom privata sektorn), och ifall det händer så kan det vara svårt att ha en offentlig vård överhuvudtaget, och i en situation med endast privata alternativ är värsta scenariot att priserna för vård trissas upp så att alla inte har råd med vård.

För Vasa sjukvårdsdistrikt borde det här innebära att området får rätt att bilda ett eget område och Vasa centralsjukhus torde få behålla sin nuvarande status.

Regeringen skulle ju också med denna reform minska byråkratin, men gjorde man det? Sanna Marin, SDP:s ena viceordförande, sammanfattar det bra:

Till sist, det är synd att kommunreformen föll. Personligen skulle jag mycket hellre se en modell där social- och hälsovården hålls så nära medborgarna som möjligt, både vad gäller förvaltning och förtroendevalda som har ansvaret för värden. Endast specialsjukvården skulle finnas på en högre beslutsnivå. Nu hamnar beslutsfattandet långt ifrån människorna som använder sig av primärvård. Jag är speciellt orolig över vad det här innebär för socialvården. Tillräckligt stora kommuner hade mycket väl klarat av att upprätthålla en god social- och hälsovård. Synd att det inte blev så.


Kommentera